Om Biodling

Sverige idag finns det ca 13.000 biodlare anslutna till en organisation kallad SBR (Sveriges Biodlares Riksförbund).

Det finns ytterligare ca 10.000 icke organiserade biodlare.

Tillsammans samlar de Svenska bisamhällena in ca 3-4000 ton honung årligen.

Den årliga Svenska konsumtionen är 5-6000 ton, alltså ett underskott på 2-3000 ton. Detta underskott täcks via inköp av utländsk honung. Konsumtionen per person om året är ca 0.7 kg.

Trots goda förutsättningar för biodling i vårt land är biodlingen på nedgång. De biodlare som finns blir bara äldre och äldre, och tillväxten av yngre biodlare är liten. Detta trots insatser ifrån SBR och lokala föreningar att locka fler till att bli biodlare. Staten visar ringa intressen över att hjälpa de biodlare och de biodlingsorganisationer som finns i Sverige.

De flesta av landets biodlare har dock endast biodling som hobby, med 1-5 samhällen.

Bigift

Av Frank Lindström, 2005 ur Bitidningens temanummer 2002 Bina i hälsans tjänst

Att bli stucken av bina är väl något som de flesta försöker att undvika.
Tro det eller ej så utsätter sig en del frivilligt för att bli stuckna.

Många människor kan berätta om vilken god verkan bistick haft vid behandling av ledbesvär, men berättelser kan inte tas som vetenskapliga bevis. Flera undersökningar tyder dock på att bigiftet ökar kroppens egen produktion av cortison vilket är kroppens eget medel mot infektioner.
I Japan har bigift använts inom medicinen i många är och i Kina ingår bistick som en del av akupunkturen. I större mängder är bigift farligt men för normala vuxna krävs det flera hundra, ja kanske tusen stick för att det skall vara direkt livsfarligt.

En del människor är starkt överkänsliga mot bigift. För dessa kan ett enda stick vara fatalt och leda till döden om inte vederbörande snabbt kommer under läkarvård.

För känsliga personer finns det behandling att tillgå där man under en lång tid får vänja kroppen mot bigift. Det går att utvinna bigift från bina men det är svårt och farligt. Det är inte att rekommendera för den vanlige biodlaren.

Fakta om bistick och bins farlighet

Många som är rädda för bin (och getingar) hänvisar ofta till den gamla myten, att tre getingstick kan döda en människa och sju är tillräckligt för att döda en häst. Bortsett ifrån att det här rör sig om rent nonsens och denna vanföreställning säkerligen har kostat millioner getingsamhällen livet, så är det svårt att ändra på folks vidskepelse och rädsla för bin.

Inom toxikologin (läran om gifterna och deras verkningar) anges en substans giftighet som LD50. Detta tal symboliserar den giftmängd vid vilken hälften av de utsatta personerna eller djuren dör. LD50 innebär för människa cirka 2,8 mg/kg kroppsvikt. (Schmidt, 1992).
Detta motsvarar 19 stick under förutsättning att hela den totalt möjliga giftmängden injicerats.
För en man på 70 kg blir det 1330 bistick. Mestadels överlever människan dock betydligt fler stick.

1964 beskrev Murray ett fall där en man överlevde 2243 bistick. I Guinness rekordbok från 1973 beskrivs ett fall där en person överlevt 2443 bistick. Sådana skildringar är sällsynta, eftersom människans normala reaktion är att fly.

Generellt är kontakten med bin inte livshotande. Enligt en amerikansk statistisk uppgift från 1986 härrör 0,0008 % av alla dödsfall från bistick. Dubbelt så ofta dödas människor av blixtnedslag, 5 gånger oftare av hundbett eller av fall från hästar och 2.750 gånger oftare i trafikolyckor (Schmidt, 1992). Vid en direkt siffermässig jämförelse betyder detta att en hund är 100.000 gånger livsfarligare än ett bi. I Förbundsrepubliken Tyskland dog under tidsperioden 1980-1990 sammanlagt 7.758.749 personer.

Av dessa var det 135 dödsfall som hade samband med bi- eller getingstick. Det ger ett dödstal på 0,00017 procent. Talet ligger 5 gånger lägre än antalet människor som dödats av enbart bistick i USA. Skillnaden mellan Tyskland och USA kanske kan förklaras av de tyska biodlarnas framgångar i sina ansträngningar att avla fram fromma bin. Sätter man talet för de genom insektsstick dödade människorna emot talet för dem som är hotade därför att de besväras av allergi, så innebär resultatet att det endast är fråga om 0,0000004 procent av de hotade som verkligen dör av insektsstick.

I Sverige är dödsfall med bin inblandade mycket sällsynta. Institutionen för rättsmedicin vid Umeå universitet undersökte de dödsfall som berodde på insektsstick under perioden 1975 tom 1984, 21 stycken.
20 fall konstaterades vara getingstick och ett var bistick. Det var en biodlare som var oförsiktig när han skulle ta reda på en svärm, han fick så många stick att han dog.

För människor med allergi mot insektsstick är naturligtvis ett bistick farligt. Risken är dock större att få ett getingstick även om det finns bisamhällen i närheten.

Många ser inte skillnad på ett bi och en geting. De flesta biodlare får, speciellt under s.k. getingsomrar, av sina grannar höra hur deras bin terroriserar folk vid mat- och fikaborden. Men det är inte bin utan getingar som är i farten. Bin bryr sig inte om saft eller bullar, och absolut inte kött och andra animaliska produkter, de är ”vegetarianer”. Det är däremot inte getingarna. De samlar ”kött” (för det mesta andra insekter) för att föda upp sina egna larver.

Sommaren 1995 var den värsta getingsommaren sedan 1959.
Många jordgubbsland skövlades av getingar, bin kan, dock i ringa omfattning, ge sig på övermogna bär.

Hur man blir biodlare

Vanligtvis får man ta över någon släktings eller grannes bin efter att denne har blivit för gammal. En annan anledning kan vara att en svärm har kommit flygande och slagit sig ned. Eller så kanske intresset har kommit upp om att bara bli biodlare.

Som biodlare skall man vara lugn och noggrann. Bina blir oroliga och stressade om man hetsar eller arbetar stressat med dem. När man handskas med honungen bör man vara renlig och tänka på hygienen, den är ju ett födoämne. Även i kupan bör man hjälpa bina med att hålla rent. Dessutom blir det lättare och roligare att jobba med bina, om det är rent och snyggt. Bina trivs bäst på en torr, och inte alltför blåsig, uppställningsplats. Det är också bra att ha ett ställe att förvara sin utrustning på.

Börja med två samhällen, för om ett samhälle går förlorat, så har du ett samhälle kvar och kan göra en avläggare om samhället är stort nog.

När intresse väckts bör du inte genast köpa kupa och bin. Skaffa dig först teoretisk och praktisk kunskap genom att;
– Bli medlem i ortens biodlarförening
– Läs litteratur om biodling.
– Gå en nybörjarkurs i biodling, som oftast biodlarföreningen anordnar.
– I många biodlarföreningar kan man få en fadder till hjälp att ha vid sin sida eller att ringa och fråga när problem uppstår.

Som biodlare får du bl.a.:
– en rolig och intressant hobby
– en naturupplevelse varje gång du står vid dina kupor
– egenproducerad honung
– avkoppling nära naturen
– nåt nytt och spännande varje år
– en fin gemenskap med andra biodlare
– bättre fruktsättning i din trädgård.

Om drönaren 

Visste du att:

– Han har ingen far, han har dock en morfar

– Han flyger bara om det är varmt, ca 20 grader ute

– Han beger sig till traditionell parningsplats, hur kan han veta vart, han har aldrig varit där förut?

– Han befruktar drottningen genom att flyga fortare än sina många konkurrenter

– Han befruktar drottningen och mödans lön är döden, han faller omedelbart död ner med avsliten snopp om parningen lyckas

– Han blir utmotad ur kupan av arbetsbina på hösten, till säker död, ingen drönare finns i kupan under vintern.

Om drottningen

Visste du att:
-Hon kan bli fyra år men att biodlaren inte gärna sparar henne längre än tre år, om hon är bra

-Hon parningsflyger en gång, då parar hon sig med 6 till 10 drönare, hon kan då befrukta ägg hela livet

-Hon lägger befruktade ägg i viseceller som skall bli till nya drottningar, när de kläcks måste hon ge sig av

Om honungsbiet

Visste du att:

-Biet samlar honung för att överleva vintern

-Biet måste flyga till 70.000 blommor för att skaffa nektar att göra om till ca en burk honung

-Biet orienterar sig med hjälp av solen

-Biet meddelar sig med andra bin genom att ”dansa” i kupan och kan då visa var nektar, vatten eller pollen finns

-Biet ser ultraviolett ljus och vet alltid var solen är även om molnen täcker den för oss

-Biet lär sig var kupan står, om kupan flyttas 10 meter hittar det inte hem

-Biet flyger inom en radie av två km, om kupan flyttas inom dessa 2 km flyger de tillbaka ”hem”

-Biet efter födseln blir putsbi, gör rent sina nyfödda kamrater

-Biet därefter blir ambi, matar det yngel som skall bli nya bin

-Biet efter 10 dagar blir kup-bi, bygger nya cell-kakor och tar hand om insamlad honung och pollen

-Biet efter 17 dagar blir vaktbi med effektiv gadd, inga främmande bin släpps in i kupan

-Biet efter 20 dagar blir dragbi, samlar hem nektar och pollen

-Biet lever bara 5 till 15 dagar som dragbi, vingarna slits ut och så är det slut

-Biet fraktar nektarn i sin honungsblåsa där olika sockerarter bryts ner till enklare som ger energi till biet (och oss!)

Om samhället

Visste du att:
– Samhället består av 1 drottning, ca 1000 drönare och 20- 70 000 arbetsbin

– Samhället hålls ihop av feromoner som drottningen producerar

– Samhället kan svärma om drottningen blivit gammal och feromonhalten låg

– Samhället kan svärma av andra skäl, om det blir trångt i kupan t.ex.

– Samhället kan svärma två gånger i maj-juni, till biodlarens förtret.

– Samhället vid svärmningen flyger iväg en kort bit och sätter sig att vänta på drottningen

– Samhället sedan skickar iväg spejare för att hitta en ny bostad som är skyddad och har tillräckligt utrymme

– Samhället därefter flyger till det nya stället om inte biodlaren har hunnit hämta svärmen (i en kartong t.ex.)

-Samhället vid svärmningen består av snälla bin, de har inget förråd, de har ingen bostad, de har inget att försvara, de är fruktansvärt utsatta med tanke på deras förmåga att överleva vinter

Varroakvalster

Varroakvalstret (Varroa destructor), är en parasit som lever på honungsbin.

Den vuxna honan är rödbrun och mäter c:a 1,1 x 1,6 mm.

Kvalstret, som lever av binas blodvätska (hemolymfa), angriper både vuxna bin och biyngel.

Varroa kan bara föröka sig på biyngel. Kvalsterhonorna går ned i yngelcellerna innan bina täcker dem med vaxlock. Hela fortplantningsprocessen, äggläggning och parning, sker i den täckta cellen.

När biet är fullbildat och kryper ut ur cellen följer den ursprungliga kvalsterhonan och hennes fullbildade honliga avkomma med ut ur cellen. Varroahannen och de outvecklade stadierna av varroahonorna dör inom kort och dessa har således inget liv utanför yngelcellen.

Kvalstrens antal kan fördubblas på ungefär 25 dygn under yngelsäsongen. I extrema fall kan antalet öka mer än
100 gånger på en säsong. En del kvalster dör under vintern, men i medeltal sker det ungefär en tiodubbling av
kvalster från en säsong till den nästa.

Om inte kvalstren bekämpas dukar samhället under inom några få år. Det finns en rad olika metoder och medel för bekämpning av varroakvalster. Dessa kan delas upp i två huvudgrupper: kemiska bekämpningsmedel och ekologiska bekämpningsmetoder/medel.

Bilden visar på Varroa i yngelcell